Är ekonomer snåla?
Eller ska man egentligen ställa sig frågan om en ekonom är ekonomisk eller dum-snål? För det är ju en skillnad på att vara snål, ekonomisk och dum-snål… Eller?
Låt oss fundera en stund på dessa tre olika ord som beskriver ett sätt att vara.
- Snål – innebär det att man bara tänker på att inte ge till andra och att allt måste gynna sig själv?
- Ekonomisk – är detta det ultimata sättet att beskriva en ekonom på, eller är det detta som vi förväntar oss att en ekonom ska vara?
- Dum-snål – är det alltid dumt att välja det absolut billigaste, att alltid titta på priset och inte på vad man får?
Tre begrepp som i grunden har pengarna i fokus. En ekonom, eller vem som helst, kan nog vara alla dessa begrepp – beroende på situation och möjlighet. Personligheten spelar också in, men kan en ekonom bortse från sin personlighet i sitt yrke? Tänk om en ekonom inte är ekonomisk, utan istället spenderar vilt och alltid väljer det dyraste alternativet även om det inte är det bästa? Hur skulle det företaget se ut i så fall? Kan en sådan ekonom överhuvudtaget få vara kvar i bolaget som ekonom? Ja, det kan den nog beroende på vilken position personen har. Men frågan är om man med denna ”slösa-profil” hade valt att bli ekonom?
Är då ekonomer snåla? Vi tänker oss att en icke-ekonom i företaget vill handla en specifik produkt som hen måste ha för sin verksamhet. Denna person vill givetvis ha det absolut bästa på marknaden för hen anser att hen behöver det. Så, när personen kommer och vill ha sin investeringsbegäran godkänd och istället börjar få frågor från ekonomen om hur hen har räknat på kostnaden, och vad man får ut av denna superprodukt jämfört med en billigare variant, etc… så kommer personen givetvis tycka att ekonomen är snål. Men ur ekonomens synvinkel handlar det om att få en viss mängd pengar att räcka till många olika saker. Ekonomen ser på det viset möjligheter i att hitta ett så bra (billigt) alternativ som möjligt. Hur kommer detta att sluta? Kommer personen att ändra sig och inse att det kommer fungera lika bra med en billigare produkt och inte den absolut dyraste? Eller kommer man rent av komma överens om att det absolut billigaste alternativet är lika bra? Detta bedöms ju givetvis från fall till fall och vad inköpet handlar om. Men, frågan kvarstår. Är ekonomer snåla, eller smarta?
Hur skulle du besvara den frågan?
