Kan man bli lycklig av ett jobb? Och hur blir nästa år, när pandemin fortsätter?

Joakim Hansen, 2020

I serien ”Micael och Anna snackar” har vi nu kommit till Del 2. Micael Dahlen, professor i ekonomi på Handelshögskolan i Stockholm och författare till ett flertal böcker, och Anna Lannerhjelm, VD på Mpya Finance, diskuterar i den här intervjun om det här med jakten på lycka, och möjligheten att bli lycklig av rätt jobb? Går det överhuvudtaget? Vi får också några trösterika ord om hur de båda ser på 2021, med en pandemi som med största sannolikhet fortfarande hänger kvar.

Är det viktigt att bli lycklig av sitt jobb? Går det?

Micael:

Lycka har hamnat betydligt högre på dagordningen nuförtiden. Kanske för högt? Vi sätter någon sorts måttstock som inte går att leva upp till i alla sammanhang. Det är svårt att vara lycklig hela tiden. Själv tänker jag på det som att – när jag går i väg på morgonen, med ett hum om vad jag ska göra, och när jag ser mig i spegeln och ser jag att det finns en liten krökning uppåt i mungipan, då vet jag att jag är på väg till rätt plats. DEN lågintensiva lyckan. Känslan av att må bra, att jobbet ger mig minst lika mycket energi som jag lägger på det. Det är ju extremt enkel ekonomi egentligen: vad ska jag lägga mitt liv på? Om inte en majoritet av veckans alla dagar, så åtminstone en väldig massa av dina vakna timmar lägger man på jobbet. Om jag inte får energi av jobbet, snacka om stress! Om jag ska leva när jag kommer HEM från jobbet; efter tvättstugan, efter att jag hämtat och lämnat – tacka fasen för att det är så många som är stressade.

Anna:

Det kan bli jobbigt för sin respektive eller vänner därhemma, om man ska lägga all press på att det ska vara jäkligt lyckligt när man kommer hem. Tänker att konstant lycka inte finns. Det är spännvidden som gör att vi förstår vad ”lycka” är. Livet händer liksom. Tycker att det blir lättare med åren att uppskatta det enkla. När barnen är små, karriären förväntas rulla på och man köper lägenhet, villa….så hinner man knappt uppskatta allt man har. Sedan tror jag att en gnutta nonchalans, att inte göra allt perfekt, möjliggör att man kan uppleva och inte bara leva. Det har varit mitt sätt att ta mig fram i arbetslivet. Långt ifrån perfekt så att säga. Jag har fyra barn och haft jobb som varit krävande. Mina medarbetare har fått stå ut med att datorn laddat ur mitt i mötet, eller jag glömt något. Det finns inte plats för allt i mitt huvud helt enkelt. Med det sagt, vi är ju ganska OK ändå, eller hur?

Micael:

Ja det är extremt viktigt att stället jag går till får mig att må bra. Att det ger mig den där krökningen i mungipan. Och lägger man ihop alla de dagarna blir det en väldig massa lycka sammanlagt. En annan aspekt är att vi har en massa valmöjligheter. Eller åtminstone så naggas vi av misstanken att det skulle gå och välja något annat…  Men vet man någonsin om man valt rätt? Nej, det är ju omöjligt att veta om man gör det man är bäst lämpad för. Men då får man tänka på den enkla belöningsmodellen; det känns bra. Jag ser fram emot det här. Det är ett tillräckligt bra ställe att jobba på. För det är jobbigt om man hela tiden ska ”second guess oneself”. Är det här rätt? Borde jag gjort något annat? Känns det bra?

Anna:

Det blir konstlat att jaga lycka, när man tänker efter. Men att fortsätta med ett jobb som man inte trivs på för länge, det kan vi väl konstatera är olycka. Och kan man välja bort olycka, om man säger så, då kanske livet blir mer lyckligt.

Micael:

Det handlar också om att känna mening i livet, som möjligt relaterat till lycka, och då är det också jätteviktigt att jobbet ger en mening – i form av sammanhang. Att vara en del som är större än en själv. Men också att du känner att du inte bara gör samma sak som alla andra redan har gjort, och jag gör det i bästa fall lika, utan man vill känna att man personligen gör någon skillnad. Om inte just jag, Micael gjorde det här, hade det inte blivit lika bra. Jag betyder något, det är jätteviktigt.

Anna, är du lyckligare nu sedan ni startade Mpya?

Anna:

Jag vet inte om jag är lyckligare, har nog upplevt det tidigare också, men jag är nog mer i harmoni. Innan har jag jobbat i stora organisationer och suttit på tunga poster i koncernledningar, och varit slav under mejl och annat. Nu sätter vi agendan själv och vi jobbar ju mycket med enkelhet; att inte krångla till saker för mycket. Det kommer inte in någon ISO-certifiering i det här bolaget, till exempel. Mer harmoni skulle jag nog säga, och det gör indirekt att man får mer ledig tid: och kan göra andra saker, som hälsa och träning som jag tycker är kul. Vi har helt enkelt skalat bort allt ”corporate bullshit”.

Om vi säger att pandemin fortsätter även under 2021. Vad kommer vi få se mer av? Vad kommer vi få se mindre av?

Anna:

Det vi märker direkt, eftersom många ekonomer jobbar i projekt, är att när det blir osäkerhet, då blir det stopp. Man gör bara hygienfaktorerna, det vill säga löser bokslutet. Men vartefter vi blir bekväma med osäkerheten, så accepterar vi det som en normalitet – och då börjar vi göra nya projekt ändå. Vi är ju anpassningsbara, vi människor. Vi lär oss det här, och vi lär oss leva i det här, och det kommer att funka. Jag är hoppfull, även om pandemin skulle fortsätta hela året.

Micael:

Ja, vi är ju fortfarande inne i en ”coping phase”. Vi ska liksom bara hantera det här tills det har löst sig. Då drar man ner på allt och försöker vänta ut det. Men eftersom vi inte vet när det tar slut, så måste vi så småningom gå in i en ”adaption phase”. Vi måste anpassa oss till en större osäkerhet, vi måste anpassa oss till ett läge där det inte finns en given alternativkostnad av att tänka nytt, utan tvärtom: det kostar mer att INTE tänka nytt. Vi kommer se en större experimentlusta! Men kanske också mer stress, beroende på hur man hanterar den lägre nivå som vi kommer ligga på. Vi kanske får leva på 2017-nivå, eller 2010-nivå och faktiskt tala om livsstilsförändringar. Man kanske inte behöver jobba 8 timmar per dag, utan känner att det kanske är lagom med 4 timmar per dag? Hellre trygghet och säkerhet i 4 timmar än osäkerhet i 8 timmar. Och samtidigt kan vi göra något annat, kanske börja träna i att bli… flöjtinstruktör?

Vi kan connecta på fler sätt om du vill:

Vi kan connecta på fler sätt om du vill: