Hur bygger man ett nätverk, om man inte har något att bygga med?
Att vara ny i branschen kan vara en utmaning – särskilt när det kommer till att bygga upp nätverk. Detta gäller inte minst för rekryteringsbranschen, där alla redan känner alla och i synnerhet om man dessutom verkar inom en specifik bransch inom rekrytering!
Jag har två väldigt starka minnen från min start i augusti förra året.
Varje måndag äter vi go-frukost. Då går vi igenom vilka processer vi har i gång, hur vi ligger till, kandidater vi träffat, kunder som ska träffas, konsulter som går ut på nya uppdrag, konsultförfrågningar, hur vi alla mår och om någon behöver hjälp.
Min första måndag var ett enda stort virrvarr av namn. Jag kände mig som en främling i en värld full av välkända ansikten. Jag imponerades över vilken koll mina kollegor hade; var kandidaterna jobbade för åtta år sedan, vem som var rekryterande chef, vilka CFOer som är tillgängliga just nu… Till och med detaljer som vilken sida av stan de bor, hade de koll på.
Jag hann tänka – detta kommer jag aldrig lära mig! Jag drabbades nog av det klassiska ”bluffsyndromet” för en stund. ”Vad gör jag här?… jag kan ju ingenting…”.
Mitt andra starka minne är när vi samma vecka skulle ha lite klassisk kundbearbetning och boka in möten med potentiella kunder och framtida kandidater. Glad i hågen och med inställningen ”jag ska banne mig hitta människor som ingen av mina kollegor har träffat”. Inom loppet av tio minuter hade jag genom LinkedIn lyckats boka in tre luncher! Ingen av dem var ”kontakt” med någon av oss på LinkedIn. Ingen av dem fanns med i vårt rekryteringssystem. Superstolt räcker jag upp handen och säger ”yes, jag har tre möten inbokade…”. Jag berättar namnen… mina underbara kollegor skrattar gott och berättar sedan att de (såklart) vet vilka mina lunch-dejter är, och rabblar sedan i princip upp deras CV utantill…
Men, när jag lunchade med dessa ”nya” bekantskaper var det supervärdefullt att ha med sig all denna info. Nätverkandet var därmed igång…
Lärdomar från en rookie
Så, vad gör man då som ny i branschen för att hitta rätt personer att nätverka med och samtidigt inte tappa bort sitt personliga varumärke längs vägen?
Jag är ett starkt fan av LinkedIn och har inga problem att skicka personliga meddelanden. Det personliga är superviktigt. Det kliar i hela mig när jag själv får ”data-genererade” meddelanden och jag är därför väldig selektiv med vem jag kontaktar och hur jag skriver.
Jag har också släppt tanken på att bara hitta ”mitt nätverk” utan kontaktar och lägger till alla som jag stöter på som har en intressant profil för framtiden. När jag kontaktar är det alltid en vinning för båda. Jag bygger mitt nätverk med någon som både kan vara kandidat och kund i framtiden och den jag träffar har möjlighet att berätta både om sin bakgrund, sina framtidstankar och sina eventuella behov.
(Att våga kontakta och adda främmande människor har visat sig väldigt lyckat: Tidigare i maj bjöd vi in runt 100 CFOer och ekonomichefer i Göteborgsområdet på mingel och paneldialog med vår tidigare finansminister Anders Borg. Ett klockrent event där jag fick ett ansikte, ja, till och med en levande människa, på de namn jag kontaktat. Så det blev många igenkännande handslag och tro det eller ej en hel del kramar. Så kul!)
Idag, nästan 10 månader efter jag började på Mpya, vågar jag påstå att jag har byggt ett riktigt starkt nätverk med fokus på ekonomer inom alla områden och titlar.
Det jag också konstaterat är att det råder en brist på ekonomer och att vi som rekryterare behöver jobba proaktivt med vårt nätverk och redan nu bygga en relation med de som är nya på arbetsmarknaden och med de som vi behöver hålla koll på om några år.
Något annat som både jag och mina kollegor ständigt har i bakhuvudet är kontakten med kandidaterna. Vi måste alltid säkerställa att ha en fin och avslappnad dialog, och våga skratta ihop. Allt för att ligga top-of mind hos kandidaten. Vem vet, kandidaten kanske är beställare om några år? Till saken hör att jag tycker om att hänga med kandidater. Det ger mig energi och glädje, oavsett vad som händer i framtiden.
Sammanfattningsvis, med glädje kommer man långt. Dessutom; tänk långsiktigt och våga vara personlig i ditt nätverkande.
Så… vad säger du? Får jag bjuda på lunch någon dag?
